Swedish B2-C1: Därför reser vi (That’s why we travel)

Inês Carvalho – Text written while I was living in Sweden for the B2/C1 course that I was (kind of ) attending at the time (2014). Reading this text really makes me want to go back to improving my Swedish 🙂 (Translation into English below the Swedish text)

Det finns många anledningar till att människor reser: resor kan göras för nöjes skull, för att lära sig, för att fly eller för att upptäcka.

Stämmer det att resa ökar förståelsen från andra kulturer? Forskaren Per Lundberg hävdar att fördomarna kan ibland bli ännu starkare om man är oförberedd på den kulturen man möter. Enligt honom tolkar vi andras beteende utifrån vår egen kultur och egna värderingar och vi uppmärksammar det som stämmer med den bild vi redan har.

För att undvika etnocentrism behöver man känna till sin egen kultur. Det är bra om man är medveten om kultursskillnader så att man kan acceptera kulturkrocken, eftersom det ibland kan vara svårt att acceptera oerhört stora kulturskillnader. Vissa människor ser kulturskillnader som en ”evolutionsprocess”, men detta sätt att tänka kan leda till en överlägsen syn och elitistisk attityd till människor till exempel i tredje världen som kan ses som ”gulliga men dumma”. Bästa sättet att resa är att acceptera att man inte alltid kan förstå andras beteenden eller värderingar, dessutom är det viktigt att undvika att värdera och döma.

Jag är fascinerad av andra kulturer och älskar att träffa nya människor. Jag har intresse för olika samhällen och språk. Att tala språket som man pratar i landet man besöker är viktigt för att man lyckas ta sig bortom fasader och också för att närma sig lokalinvånare. Jag behöver bara ha råd så att jag kan resa mer.

Nantes (or some place close to it), 2012

Jag skulle vilja resa till Asien i sällskap med endast mig själv och mina tänkar – jag kallar det min ”odyssée” i Asien. Jag drömmer om att bara gå ut och låta mig uppslukas av atmosfären… att lunka och spana på gatan… allt är nytt och det finns så mycket som jag inte kan förstå! Men vad min hjärna inte kan förstå, kan jag kanske uppfatta med mitt hjärta. Man måste öppna sitt hjärta när man resar och ha förståelse för det främmande.

Jag har inte rest så mycket. Jag har vara rest till Sverige, Tyskland, Englad, Spanien, Frankrike, Kroatien, Denmark och Estland. Jag har aldrig varit utanför Europa, trots att jag har brasilianskt medborgarskap och är av brasiliansk nationalitet. Den viktigaste erfarenheten för mig var min första resa till Tyskland. Jag vara bara 17 år gammal och jag förändrades mycket som person. Jag fick möjligheten att vara utbytesstudent i gymnasiet med fler än 200 studenter från hela världen. Jag hade aldrig varit utanför Portugal och det var inte lätt att umgås med andra unga människor som var så annorlunda och ”konstiga” för mig.

Estonia (Tallinn) 2013

Nu, mer än tretton år senare, är jag doktorand i Turism, och har lärt mig många språk och bott i Tyskland och Sverige. Hade jag aldrig upplevt denna erfarenhet i Tyskland när jag var tonårig, skulle jag ha valt ett annat ämne.

Men… jag tycker att jag borde resa mycket mer… jag är doktorand i Turism… och väskan är färdigpackad!!

TRANSLATION INTO (LAZY) ENGLISH – thanks Google for translating 95% of this text!

That’s why we travel
There are many reasons why people travel: you can travel for fun, to learn, to escape or to discover.

Is it true that traveling increases understanding of other cultures? The researcher Per Lundberg claims that prejudice can sometimes become even stronger if one is unprepared for the culture one meets. According to him, we interpret the behavior of others based on our own culture and our own values, ​​and we pay attention to what corresponds to the image we already have.
In order to avoid ethnocentrism, you need to know your own culture. It is great if you are aware of cultural differences so that you can accept the cultural shock, because sometimes it can be difficult to accept extremely large cultural differences. Some people see cultural differences as an “evolutionary process”, but this way of thinking can lead to a superior vision and elitist attitude towards people, for example in the Third World, which can be seen as “sweet but stupid”. The best way to travel is to accept that one cannot always understand the behavior or values ​​of others, and it is important to avoid valuing and judging.
I am fascinated by other cultures and love to meet new people. I have an interest in various societies and languages. Speaking the language that is spoken in the country you visit is important because you manage to get past façades and can approach local residents more easily. I just need the money so that I can travel more.
I would like to travel to Asia by myself only with my thoughts – I call it my “odyssey” in Asia. I dream of just going out and allowing myself to be swallowed up by the atmosphere … walking and scouting around the streets … everything is new and there is so much that I cannot understand! But what my brain can’t understand, I may perhaps perceive with my heart. You have to open your heart when traveling and have an understanding of the foreign.
I haven’t traveled so much. I have traveled to Sweden, Germany, Englad, Spain, France, Croatia, Denmark and Estonia. I have never been outside of Europe, even though I have Brazilian citizenship and am of Brazilian nationality. The most important experience for me was my first trip to Germany. I was only 17 years old and I changed a lot as a person. I had the opportunity to be an exchange student in high school with more than 200 students from all over the world. I had never been outside Portugal and it was not easy to hang out with other young people who were so different and “weird” for me.
Now, more than thirteen years later, I am a PhD student in Tourism, and have learned many languages ​​and lived in Germany and Sweden. Had never had this experience in Germany when I was a teenager, I would have chosen another subject.
But … I think I should travel a lot more … I am a PhD student in Tourism … and the bag is packed!

PS – I would like to thank Patrícia Coutinho for the corrections!

Tvåspråkighet eller flerspråkighet för barn?

Författare: Inês Carvalho

Jag tänker att det är bra för alla barn att få lära sig mer än ett språk. Om de växer upp i familjer där man talar ett annat språk förutom språket som talas i  landet där de bor, är det betydligt lättare för de att prata detta språk flytande. Jag skulle vilja ha haft denna möjlighet, men tyvärr kommer båda mina föräldrar från Portugal och jag fick bara lära mitt andra språk när jag var tio år gammal. Enligt forskare är bästa år för att lära sig språk när man är yngre än tre år gammal[1]. Efter det kan man lära sig nya språk, men det blir svårare och svårare att erkänna och immitera nya ljud. Dessutom har två- eller flerspråkighet andra fördelar: forskare har upptäckt att tvåspråkighet ger ett visst skydd mot alzheimer. En annan fördel är att det blir lättare för en att lära sig ett nytt språk när man redan kan tala flera språk. Ju mer desto lättare!

Exempeltexter av Kallifatides och Kajanus innehåller några exempel av anledningar till varför det är en bra sak att lära ens barn sitt egna språk, även om man bor utomlands och har gift sig med en kvinna eller man från detta land. Kaliffatides kände att han hade tagit ifrån sina barn möjlighet att känna sig som greker och att kommunicera med släktingar som bor i Grekland, därför att han aldrig ville lära dem grekiska när de växte upp. Trots det ville hans barn lära sig grekiska senare, eftersom de vill känna sig rotade.

Jag kan förstå anledningar bakom Kallifatides beslut att inte lära sina barn grekiska. Han behövde alla sina energier för att lära sig svenska så bra som möjligt, därför att han var författare. Han trodde inte att han skulle kunna publicera sina böcker om han inte kunde behärska språket. Han trodde inte heller att det skulle vara möjligt att fortsätta skriva på grekiska, eftersom han småningom skulle glömma språket, för han bodde i Sverige. Han tog bästa beslutet för sig själv, men inte för sina barn.

I texten av Kajanus är syskon glada att de kan så många språk, även om svenska har blivit syskonspråket nummer ett, för de använder ju svenska i de flesta sammanhang. Det är viktigt för dem att inte känna sig berövad av sina rötter: de har ingen släkt i Sverige, och de kan bara kommunicera med sina släktingar på polska eller på persiska. För dem är det också roligt att prata många språk: de kan alltid skoja andra människor på ett ”hemligt” språk.

Av dessa skäl tycker jag att två- eller flerspråkighet bör ses som något värdefullt, som bör stimuleras, inte som ett problem.

[1] http://www.nidcd.nih.gov/health/voice/pages/speechandlanguage.aspx